Svälja mygg och sila kameler.

Håkan Sunnliden är (eller har åtminstone varit) präst i Svenska Kyrkan, och kommunpolitiker för KD. Han har gjort följande uttalande den 20:e augusti 1998 i tidningen Dagen:
Det handlar om vigsel av homosexuella och adoption av barn.Men är det verkligen legitima krav? Har en minoritet, i demokratins namn alltid rätt att få igenom sina krav? Har nynazister rätt att vara nazister? Är det rimligt att pedofiler talar om barns rätt till sin sexualitet? Får satanister bygga kyrkor?

Vad är det med det då, tänker säkert eventuella läsare nu. Sådana uttalanden gör väl personer inom KD:s konservativa falang hela tiden? Har hon inget annat att skriva om? Jodå - det har jag. Vänta bara. Först ska jag bara kommentera uttalandet lite kort. Varför är Håkan Sunnliden så upprörd över att homosexuella vill gifta sig i kyrkan? Vad rör det honom? Finns det inget värre att bli upprörd över än att myndiga människor av samma kön vill lova varandra trohet inför Gud och hela församlingen? Är han rädd att hans eget och andra heterosexuella människors äktenskap ska bli mindre värt bara för att homosexuella par får genomgå samma cermoni? Varför då isåfall? Är han rädd att han som präst ska tvingas förrätta dessa cermonier? Isåfall tror jag att han kan vara lugn. För de flesta människor som gifter sig är det en av de viktigaste dagarna i livet. Många planerar i månader, ja år för att bröllopet ska bli så perfekt som möjligt. Ingen vill ha en sådan dag förstörd genom att personen som ska förrätta vigseln, en präst om det sker i kyrkan är föraktfull och misstänksam mot vigseln han/hon ska förrätta.
Det är alltså inte särskilt troligt att ett homosexuellt par skulle vilja vigas av Håkan Sunnliden. Sedan har vi detta med adoption av barn. Nu är det faktiskt så att homosexuella inte fått någon automatisk rätt att adoptera barn. Däremot har gifta homosexuella par fått rätt att prövas som adoptivföräldrar på samma villkor som gifta heterosexuella par. Varför är det så upprörande? När det gäller internationella adoptioner finns det väl många mycket mer angelägna saker att debattera? Att så många kvinnor i världen saknar reproduktiva rättigheter till exempel. Att i en stor del av jordens länder kan man inte som i Sverige ringa ett kort samtal, få en tid på mödrahälsovården dagen efter och där få ett recept på p-piller som du kan hämta ut nästan gratis på närmaste apotek. Eller att många av adoptionerna inte sker därför att mamman/föräldrarna absolut inte vill ha barnet, utan för att det skulle svälta, växa upp på gatan eller utsättas för en oerhört grym social stigmatisering i egenskap av "oäkting" om det blev kvar i sitt hemland. Är det just detta med homoSEXuella adoptivföräldrar som upprör Håkan Sunnliden? Tror han att de är mer sexuella eller mer benägna att exponera sitt sexliv inför barnen än heterosexuella adoptivföräldrar?
Angående jämförelsen med homosexuella vs nazister, pedofiler och satanister orkar jag bara skriva att den är oerhört kränkande, både för homosexuella och för de som blivit offer för pedofili, nazism och rituella satanistiska övergrepp.

Men som sagt, om det här vore Håkan Sunnlidens enda ogenomtänkta uttalande skulle jag inte skriva en post om detta. Han har även profeterat inför församlingen i Knutby, tidigt på 90-talet.
"Det ska utgå en andlig eld från Knutby som sedan ska sprida sig över hela Uppland och Sverige" är ord han har på sitt samvete och påstår att han hört från Gud.
Eftersom då ledande personer i Knutby hört liknande saker från andra håll var detta ungefär som att hälla bensin på en eld. Redan 1985, under evangelistdagarna i Uppsala hade en lång man i höga gummistövlar stegat fram till den dåvarande föreståndaren och sagt: Det är förbränd mark ända uppifrån Gimo och ner över Knutby.

I juni 2006, då mord, mordförsök och diverse andra oegentligheter sedan länge uppdagats hos församlingen i Knutby ifrågasattes Håkan Sunnliden för dessa ord.

"Jag profeterar bara sådant jag hört av Herren. Och om jag tror det kan jag knappast ta tillbaka det" svarade Håkan Sunnliden.
Såhär kan predikningarna under Gudstjänsterna i Knutby låta:
Predikan av kvinnlig Pastor 2003.
Hugg det med en gång! Låt det gå fort då! Låt det dö med en gång!
För att få någonting att dö snabbt är det bättre att hugga när det är...(fniss)
Jag tänker på S***** G********. Var sitter du någonstans? Där sitter du (gapskratt från publiken) Han satt för nära! Jag har hört en historia om när du körde på ett rådjur. Och det här rådjuret är...dog inte. Naturligt nog då, så S***** gick ut med fälgkorset, eller hur? Och skulle slå ihjäl det här stackars rådjuret. Det gick inte så lätt, eller hur? Det var ganska seglivat. Och han slog och slog och slog - och det är ju inte så kul. Det är inte så roligt när ett rådjur tittar upp med bedjande ögon och blodet sprutar rakt upp i ansiktet på S*****. Det är ju inte så jättemysigt, eller hur? Nej euuuh (gapskratt från publiken) Men om S***** haft en kniv, då hade han kunnat gå direkt till angrepp. Och nu har jag hört från K** W****** att om man ska döda ett rådjue ska man hugga det mellan öronen, här bak, eller hur?
I nackkotan? Ja, här bak någonstans, så att det dör med en gång ha ha ha Men det är ju bättre att gå på där det dödar med en gång än att jamsa runt en massa. Om dom problem (publiken skrattar så mycket att pastorn kommer av sig) S***** fick sig en känga! Han hade ingen kniv, han hade ingen kniv! Han hade bara ett fälgkors. Då kan man ju lära sig det att man ska ha en kniv i bilen då, att det kan vara bra.

Sjukt, sjukt sjukt. Om man ouppsåtligt kör på ett rådjur som inte dör är det rätta att ringa polis och/eller veterinär. Att "slå och slå och slå" med fälgkors är djurplågeri!


Kvinnans make, också pastor predikar:
Lustan reagerar liksom känslomässigt på varenda sak, ja det behöver inte ens vara det andra könet. Det kan vara vad som helst, alltfrån kaktusar till bilar.
Ja, jag blev jättesugen på den där bilen därute. Det är så LUSTA agerar. Det är vad ens känslor agerar. (På sig själv känner man andra, eller? Alla som känt LUSTA till en bil räcker upp handen! sic/Lisa) Men det är ju inte rätt att ha sex med en bil, eller hur?

Människan slutar inte att existera. Utan i evighet kommer hon att vara i helvetet. Och när Jesus ser det kommer han att le och tänka DÄR FICK DE!
Hur kan Gud som är god låta människor dö i en bilolycka? Jo, de FÖRTJÄNAR att dö i en bilolycka. De förtjänar ingenting bättre.
Du förtjänar inte att leva, förstår du det?
Du förtjänar inte att sitta här!
Du förtjänar inte att höra det här!
Jag förtjänar inte att predika det här!
Jag förtjänar inte att stå här! (Nej, det gör du verkligen inte, du förtjänar inte en pastorslön för att stå här och predika sjuka villolöror som inte har något med Jesus att göra./Lisa)
Men oj, nu blev ju det här otäckt.Nej, det här är ljuvligt. Det är ljuvligt att få höra det här! Gud vill spy på dig.Det är sanningen, spy! Så ÄCKLIG är du för honom.
Så VIDRIG är du.

Ja, nog kan man säga att det brinner i Knutby alltid.

Muslim, fotbollsmålvakt och pappa!

När det nämns i media att en person är muslim är det oftast i negativa sammanhang, exempelvis att en man hänvisat till korancitat för att försvara sin "rätt" att misshandla och låsa in sin fru och sina barn, eller att en ordförande för någon förening kräver en särlagstiftning för muslimer i religionsfrihetens namn.

De här fundamentalisterna, som försöker använda sin religion för att få en förevändning att kränka andra får på något sätt bli representativa för hela gruppen muslimer, vilket är djupt orättvist. För precis som i kristendomen finns det många sätt att tolka den heliga skriften, det finns mer eller mindre bokstavstrogna utövare, det finns de som ser sin tro som något privat som bara angår dem själva och de finns de som vill att religionen ska styra både inrikes och världspolitiken.

Ett problem är att islam och muslimer i stort sett alltid nämns i samband med just -problem. Handlar det inte om fundamentalister handlar det om diskriminering, segregation eller andra bekymmer. Nu menar jag förstås inte att diskriminering och segregation inte är saker som ska uppmärksammas.

Vad jag menar är att så länge det faktum att en person är muslim aldrig nämns i neutrala sammanhang, eller då en person gjort något positivt kommer orden muslim och islam för många fortsätta vara synonyma med problem. Hur ofta hörde man t.e.x folk kalla Rami Shaaban, målvakten som höll nollan i den viktiga VM-matchen mot Trinidad och Tobago för "Den muslimske fotbollsspelaren"?

Tidningen Mama hade i sitt januarinummer en stor intervju med just Rami Shaaban. Den fokuserade i första hand på Shaaban som småbarnspappa, i andra hand på Shaaban som fotbollsproffs, men sedan kom man helt naturligt in på det faktum att Shaaban också är troende muslim.

-Uppfostrar du Gabriel (den 4-årige sonen som bor hos Shaaban en vecka i månaden) till muslim? frågar reportern.

-Ja,eftersom jag är muslim äter han inte griskött. Jag pratar mycket med min ex-fru om det, hon är kristen. Hon säger att han får väl välja sen när han blir stor svarar Shaaban.

Jag tycker att det är en helt fantastisk intervju. Den är inte plågsamt politiskt korrekt med syftet att framställa honom som en helt okej kille, som till och med beskriver sin ex-fru som "en väldigt fantastisk människa" trots att han är "en sån där muslim".Mama är inte den sortens tidning. Däremot tar man upp det faktum att han är troende muslim eftersom det faktiskt är en viktig del av hans identitet, precis som det är en viktig del av hans ex-frus identitet att hon är troende kristen. Därmed inte sagt att det är hela hans identitet. Det är en del av många andra. Rami Shaaban är pappa, fotbollsproffs, ex-make, halvfinsk, halvegyptier, förortsbarn, bästis med Fredrik Ljungberg och muslim.

Nära ögat

Den 1 maj 1969 höll en härdsmälta på att inträffa på Ågesta kärnkraftverk.
(Det är numera nedlagt.)
På morgonen slarvade en tekniker vid ett rutinbyte av en ventil.
En koppling gick sönder och 500 ton vatten kom ut.
Vattnet störtade ner från ett kyltorn 30 meter ovanför reaktorbyggnaden, och slog på sin väg ner ut reaktorns styrsystem.
Kortslutningarna i elsystemen omöjliggjorde helt styrningen av anläggningen och istället öppnades och stängdes ventiler slumpvis.
Kaoset hotade att spränga ett rörsystem kopplat till reaktorn, vilket skulle ha tömt den på kylvatten.
Att en sådan tömning med påföljande härdsmälta undveks berodde enligt teknikerna bara på tillfälligheter. Man hade tur.

För den som vill se vad följderna av "slarv" vid större kärnkraftverk kan bli om det vill sig riktigt illa rekommenderar jag www.magnuminmotion.com/essay_chernobyl
Ett milt sagt känslosamt bildspel.

Han har aldrig använt en kniv till att skära bröd med...

Bilden är hämtad från Säters mentalvårdsmuseum.

Fram tills jag var 20 var jag lyckligt ovetande om att det faktiskt existerar vuxna människor i Sverige som aldrig använt en kniv till att skära bröd med, en sax till att klippa med eller en hammare till att slå i spik med. Jag läste en kurs i psykiatri, och vi gjorde ett studiebesök på Säters fasta paviljong, en avdelning för våldsbrottslingar som dömts till rättspsykiatrisk vård enligt LRV eftersom de var för sjuka för att sitta i vanliga fängelser. Det besöket gjorde ett oerhört starkt intryck, och jag kommer aldrig att glömma vad psykiatrisjuksköterskan som tog emot oss berättade.

Det var inte bara det att de här personerna aldrig använt kniven, saxen och hammaren till det redskapen ursprungligen är avsedda för. De visste helt enkelt inte vad det egentliga syftet med dem var. För dem var kniven, saxen och hammaren enbart något man använde för att hota, misshandla och döda. De hade aldrig kommit på tanken att det gick att använda sakerna till någonting annat. Det låter helt otroligt, men så var det.

Det fanns en verkstad i den fasta paviljongen, där patienterna fick gå i arbetsterapi tillsammans med personalen några gånger i veckan. För första gången i sina liv fick de där lära sig att använda vassa och farliga verktyg och redskap till något annat än att bruka våld med. De var lika entusiastiska som femåringar i en snickerihörna på dagis över att få klippa ut bilder ur tidningar, såga av brädor och slå i spikar.

Incidenter där någon gick till attack mot personal eller medpatienter var oerhört sällsynta. Nu bestod behandlingen naturligtvis inte enbart av knivterapi.

Medicinering, psykologsamtal och andra terapiformer var också viktiga inslag.

Klientelet på Säters fasta paviljong var kanske inte heller riktigt representativt för de som döms till LRV, utan dit kom en stor del av de allra sjukaste och mest extrema fallen.

Men någonstans måste ju de också vara. Vi har inte (och ska enligt mig inte ha) dödsstraff i Sverige. Däremot är väl så gott som alla överrens om att allmänfarliga personer ska vara inlåsta oavsett om de vill eller inte, tills de inte är allmänfarliga längre. Även om det på 70-talet fanns en inställning om att det alltid var fel att frihetsberöva någon mot hans (av någon anledning är det oftast en han) vilja hos en del flumpedagoger. Det finns också de som tycker att vård är trams och att de som dömts till LRV lika gärna kan sitta i vanliga fängelser.

Men de funkar inte så att en riktigt sjuk våldsbrottsling "lär sig en läxa" genom att sitta inlåst 15 år i en cell utan att få någon som helst vård. Det kanske funkar på en frisk, tidigare ostraffad människa som dömts till ett par år för förskingring, men inte i de här fallen. För tror man fortfarande efter 15 år att en hammare är till för att bruka våld med så är risken stor att man drämmer den i huvudet på första bästa person när man kommer ut. Visst finns det fall där personer som dömts till vård släppts ut eller fått permission för tidigt, och orsakat stor skada. Men då är inte felet att de dömts till vård istället för fängelse, utan just att de frigivits eller fått permission för tidigt.

Studiebesöket på Säter väckte många frågor. Hur är det överhuvudtaget möjligt att en person kan leva 20 eller 30 år i Sverige och inte veta att en kökskniv är till för att skära bröd med?

Varför såg ingen?

Varför förstod ingen?

Varför reagerade ingen?

Förrän det var för sent...

Skulle det här vara något nytt? (4:ans hyckleri)

Ikväll handlade Kalla Fakta om "läkaren" Carlos Morin i Spanien som mördar fullt livsdugliga barn i 7:e månaden.
Ja, jag skriver mördar eftersom jag vägrar kalla detta för abort, för mig är det utan tvekan mord. Som jag har skrivit tidigare stöder jag den svenska abortlagen fullt ut, och jag lägger mig inte i varför någon gör abort fram till vecka 18.Jag vill inte avskaffa socialstyrelseaborterna mellan vecka 18 och 22 heller, eftersom jag vet att de kvinnor som får dem beviljade antingen har en extremt svår livssituation eller bär på extremt svårt skadade foster. Men det här handlar om något helt annat, det är inte frågan om kvinnors rätt till sin kropp eller kvinnors rätt att slippa vara gravida. Det handlar om kvinnor som anser sig ha rätten till ett lik. Det är totalt irrelevant om en kvinna "vill ha" barnet i vecka 31 eller inte, efter vecka 28 går det utmärkt att sätta igång förlossningen i förväg eller göra ett kejsarsnitt och ta ut ett levande barn som man kan adoptera bort. Det finns inga som helst förmildrande omständigheter för det som sker på den spanska kliniken. Mycket mer finns inte att säga om just det här programmet, förutom att Carlos Morin förstås borde bli av med sitt läkarleg omedelbart och tillbringa de närmaste 10 åren i fängelse.

Men mord på fullt livsdugliga barn i magen är deftinitivt inget nytt eller något som bara förekommer i Spanien. Faktum är att det varit lagligt i USA i över 30 år, något vi inte behöver oroa oss särskilt mycket över att någon svensk journalist skulle komma på tanken att skriva om. Många svenskar känner till domstolsbeslutet Roe w Wade som 1973 gav amerikanska kvinnor rätt till abort. Vad som inte är lika välkänt är att samma dag kom också beslutet Doe w Bolton, som ger rätt till abort under hela graviditeten i vissa fall. Dels kan det röra sig om mindre skador på barnet, t.e.x Downs Syndrom klumpfot eller fläskläpp. Dels kan det röra sig om den gravida kvinnans fysiska eller mentala hälsa, vilket har blivit ett oerhört stort kryphål. I begreppet "mental hälsa" räknas såväl familjesituation, ålder,ekonomi, emotionella och psykiatriska skäl in. Aborter i tredje trimestern (efter 26 veckor) är inte särskilt vanliga i USA. Men ingen förnekar att de förekommer. Antalet per år varierar mellan 600 och 4000, beroende på vem man frågar.
De som tror att jag ljuger om att detta och sprider "anti-choice" propaganda, vilket aldrig skulle falla mig in, kan göra en enkel googling på "Doe w Bolton"och söka information själv. Prova också www.drtiller.com Även om det är lagligt att utföra aborter fram till förlossningen är det ytterst få läkare som vill.
Men Dr George Tiller i Wichita, Kansas är ett undantag. Han skriver rätt ut på sin hemsida att "we can help when others cant" och att han utför aborter fram till vecka 36 av "terapeutiska skäl". Precis som i Spanien är det hos honom bara en teater, ett spel för gallerierna att den som vill göra abort så sent måste träffa två psykiatriker.
Tiller och hans psykiatriker nekar i stort sett aldrig någon, och skriver slentrianmässigt depression som skäl till "aborten" i journalen.
Man kan fråga sig vad det är för skillnad på ett barn en timme innan födseln och en timme efteråt. Varför det skulle vara en feministisk rättighet att få barnet dödat en timme innan, medan det skulle ha en självklar rätt att leva en timme efter.

Ja, faktum är att för en del är det inte så stor skillnad.
-När du tagit hem barnet från sjukhuset svarade Californiens senator Barbara Boxer 1999 på frågan om när ett barn deftinitivt har rätt att leva. Visserligen sa hon det bara en gång, kanske insåg hon att hon hade gått för långt, men det är otroligt att någon kan komma på tanken överhuvudtaget.
Och nej, det är inte särskilt troligt att någon svensk journalist skrev om det uttalandet heller, men googla på "Barbara Boxer"+"home from the hospital" för att läsa dialogen i sin helhet.
Jag har alltid undrat hur USA:s kristna höger kan vara för dödsstraff men mot abort.
Det känns.....inkonsekvent på något sätt. Men motsatsen, att vara mot dödsstraff men för abort i 9 graviditetsmånader plus lite betänketid på BB för att se om barnet duger eller inte är faktiskt precis lika hycklande.
Sedan får vi förstås inte glömma att just de mest extrema abortmotståndarna, som även vill försvåra tillgången på preventivmedel och dagen efter-piller paradoxalt nog
medverkar till att dessa sena "aborter " förekommer.
Eller att den spanska kvacksalvaren knappast skulle få några kunder om hela Europa hade fri abort på samma sätt som i Sverige.

Världen idag (upphör aldrig att förvåna)

Massor av journalister och politiker läser regelbundet "Världen Idag", även om många av dem inte skulle erkänna det ens under knivhot. Det är som att peta sig i näsan eller dricka mjölk direkt ur förpackningen, många gör det när ingen ser, men få erkänner det öppet.
Jag ska inte vara så himla feg: Jag erkänner, jag läser Världen Idag.
Visserligen är jag djupt kritisk till mycket inom pingströrelsen överhuvudtaget, och till Livets Ord (som jag återkommer till senare) är jag mer än kritisk, jag blir livrädd och rasande på samma gång över Operation Jabotinsky* som faktiskt varit och är ett reellt hot mot en fredsprocess i Mellanöstern.
Nej, det är av andra skäl jag läser Världen Idag.
Eftersom blaskan ändå officiellt betraktas som paria, något ingen vill ta i med tång av alla människor med någon form av anseende eller status i samhället behöver den inte följa alla de oskrivna regler om vad som är okej att gräva i och inte.
Världen Idag har granskat 70-talets bordellhärva och namngett många av de politiker som misstänks vara inblandade,Estoniakatastrofen, polisens illegala vapenhandel, "aborter"utförda i 9:e månaden, Knutby långt efter att kvällspressen tröttnat på ämnet och mycket annat intressant.
"Bedöm inte sanningshalten i meddelandet enbart efter vem som är budbärare", är en devis jag tror på, men därmed vill jag förstås inte göra mig till åtlöje och hävda att allt som "Världen Idag" skrivit genom årens lopp nödvändigtvis är sanning.
Jag säger bara att allting inte nödvändigtvis behöver vara lögn och konspirationsteorier bara för att tidningen har de finansiärer den har.

En sak jag kunde avfärda direkt var dock den tokroliga artikeln om satanism i Sverige. I samma andetag som "black metal" och satanism nämns grupper som
Alice Cooper, Iron Maiden och Black Sabbath.
Det antyds att Alice Cooper och Black Sabbath bidragit till att ungdomar blir satanister eftersom "de var bland de första som använde ockulta symboler."
Kunde man inte ha ansträngt sig lite mer för att leta upp mer avancerad "black metal"? Lite mer seriöst djävulsdyrkande grupper som till och med jag skulle ta avstånd ifrån? Eller var detta de värsta exempel de kunde komma på?
Iron Maiden! Black Sabbath! Alice Cooper!
Dessa (utmärkta) artister är ju i det närmaste folkhemskära.
Jag har sett såväl 9-åringar som 49-åringar sjunga karaoke till "Poison",och på Iron Maidens utsålda Sverige-spelningar drar de publik från tre generationer.
Det här var "Guilt by association" i dess renaste form.

Hålla sig för skratt är däremot lätt när man surfar in på www.perkornhall.se
Per är f.d lärare på Livets Ords skola i Uppsala och det är otroligt intressant att ta del av hans berättelse. Att Livets Ord inte bara får fortsätta driva sin grundskola, utan även får statsbidrag för det år efter år är för mig totalt obegripligt.
Har de infiltrerat både skolverket och Uppsala Kommun?
Lite snabba fakta från Per Kornhalls sidor:
Eleverna fick lära sig att "socialism är en ond andemakt", en åsikt som inte har något som helst stöd i bibeln, utan är Ulf Ekmans och Livets Ords högst personliga uppfattning. Det fanns porträtt av Ulf Ekman i klassrummen, 700 barn bad för honom varje morgon och hyllade honom när han fyllde 50.
Detta påminner ju om Hitlerjugend...
Parförhållanden mellan eleverna är förbjudna, och det är 18-årsgräns för kyssar.
En flicka som blev gravid då hon gick på Livets Ords gymnasium blev utslängd (!) men fick komma tillbaka och få undervisning i ett enskilt rum efter hot om anmälan till skolverket. Hennes pojkvän, den blivande fadern fick gå kvar som vanligt.
Det här är riktigt, riktigt otäckt. Det är ju ingen hemlighet att Livets Ord har nära kopplingar till antiabort-organisationen "Ja till livet".
En organisation vars åsikter jag inte delar, jag stödjer den svenska abortlagstiftningen som är en utmärkt kompromiss: Den gravida kvinnan får välja själv om hon vill fortsätta graviditeten eller inte under en lång tidsperiod, samtidigt som man tar hänsyn till att fostret faktiskt blir en människa med självklar rätt att leva någonstans efter vecka 22. (Btw utförs 93% av alla svenska aborter innan vecka 12.)
Eftersom jag tror på åsikts och yttrandefrihet kan jag däremot acceptera att andra har en annan uppfattning i den här frågan, så länge lagen inte ändras.
Men jag önskar att det fanns någon slags logik och konsekvens hos dessa människor.
Fallet med den gravida gymnasieeleven är ett klockrent exempel på "Damned if you do, damned if you dont." Det är en så otroligt vidrig inställning att det skulle vara en skam att bli gravid och få barn, när det i själva verket (så länge kvinnan fortsätter graviditeten frivilligt, i det här fallet kan det ju vara så att hon inte vågade göra abort även om hon hade velat) är det mest fantastiska som finns.
Sex före äktenskapet är för övrigt precis lika förbjudet för män som för kvinnor enligt bibeln, så där finns inget stöd för att flickan skulle straffas med isolering medan pojken fick gå kvar som om inget hänt.
Men det är inget nytt för fundamentalistiska sekter, man använder bibel (eller koran) citat enbart då det passar ens egna syften.
Sverige har skrivit på Barnkonventionen och deklarationen om Mänskliga Rättigheter, men ändå tillåter man och finansierar religiösa friskolor genom att gömma sig bakom ord som Religionsfrihet och Valfrihet. Vems valfrihet?
6-åringens, vars föräldrar vill hindra sitt barn från att träffa och lära känna barn vars föräldrar har en annan religiös uppfattning? Eller någon annans?

*Operation Jabotinsky, som fått sitt namn efter en extrem sionist är/var ett projekt med syftet att få så många judar från gamla Sovjetunionen som möjligt att emigrera till Israel. Ulf Ekman påstår sig ha fått en uppmaning av Gud 1993 att ta ut Judarna ur Sovjetunionen och hjälpa dem med transport till Israel. Att Sovjetunionen upplöstes redan 1991, alltså två år innan uppmaningen är en pikant detalj i sammanhanget. Minst 7000 judar har fått hjälp av Livets Ord att emigrera till Israel, och en stor del av dem har bosatt sig på ockuperad mark. De judar som ville emigrera någon annanstans än till Israel fick ingen hjälp.

En pastors nyårslöfte?

Men vad nu då?
Har "pastorn" från Riket Annorlunda som jag skrivit om i ett tidigare inlägg avgett ett nyårslöfte?
Kanske lovade han att sluta vara så enögd, trångsynt, intolerant och dömande?
På www.webfixaren.com/eksten/ kan man läsa följande uppmaning:

DU som tror att vi kan hjälpa dig med något som har med cellbildning att göra kan kontakta oss. Telefon/faxnr.0418-668577, mobilnr.0702-920269,
e-mail: christian_missionsaid@yahoo.se
Vi vill BARA bli kontaktade av syndare, samt syndare som är frälsta av nåd.
Muslimer och HBT är ALLTID välkomna och judiska folket kan vi offra våra liv för om det skulle behövas.

Jag tycker i och för sig att det här med cellbildning låter lite oroväckande...
Länkarna jag lade ut i min förra post om detta ämne funkar tydligen inte alltid,
prova http://vajda.spaces.live.com

Nu väntar vi bara på att han ska få en mer nyanserad syn på Mellanöstern också.